En fullmatad sommar

Mitt sommarlov började med en resa till Östersund där jag hann med två tävlingar i rullskidor och ett läger med juniorerna i landslagets trängingsgrupp 3. Tävlingshelgen började på lördagskvällen med ett kortare backrace upp till Frösötornet, en backe på 2,5km och dryga 150 höjdmeter. Ska nämnas att racet gick på tävlingsrull som är de lättaste rullmotståndet på marknaden. Tävlingen var speciell eftersom det var första gången jag stod på ett par tävlingsrullskidor. Jag hittade snabbt flyt i min åkning, vilket resulterade i den snabbaste åktiden för juniorerna uppför backen. Dagen efter backracet körde vi ett distanslopp på Östersunds rullskidbana och även detta lopp var jag snabbast, men Leo Johansson jagade mig och i mål skilde det endast tre sekunder mellan oss två. Efterföljande dagar bestod av tuff träning i Östersundsterrängen.

Livigno-Sommarens semesterresa med familjen blev detta år till Livigno, en liten ort liggandes i norra Italien på 1800 meters höjd över havet. Livigno är känd som en skidort framförallt för utförsåkning men även för att den ligger i en skattefri zon. Vi har tidigare år åkt till Ramsau am Deishstein när vi bilat till alperna. Men detta år valde vi som sagt Livigno. Målet med vistelsen var att få mycket mängdträning i en härlig och utmanande terräng. Under dagarna hann man med en hel del träning. Exempelvis körde vi två gånger uppför Stelviopasset som är en väldigt lång backe på cirka 1300 höjdmeter och 48 serpentiner. Bortsett från all träning hann jag med en hel del glass och pizzaätande.

Rullskid-VM

Den första augusti riktades kursen mot Sollefteå och rullskid-VM. Uppladdningen inför var inte optimal då jag dragits med lite sjukdomsproblem veckan innan. Tog beslutet om att vara med samma dag som jag åkte upp. Väl uppe i Sollefteå invigdes VM på onsdagskvällen nere i centrum. Fokus då låg på fristilsloppet över 18km som vi skulle köra dagen därpå. Jag hade inte speciellt höga förväntningar på mig efter min sjukdomsperiod även om man alltid går in med inställningen för att vinna. När jag stod på startlinjen så var det fullt fokus för på att åka så fort som möjligt, men jag kände ganska tidigt att detta skulle bli ett tungt lopp. Fick slita väldigt mycket i uppförsbackarna som egentligen brukar vara min styrka. Slutade som en besviken 7:a i loppet cirka 40 sekunder efter segrande Alexander Grigoriev ifrån Ryssland. Dagen efter väntade vila för mig medan de andra i laget körde en nockoutsprint på 175m. Häftig tävlingsform, extra kul att min klubbkompis Adam Persson vann.

Lördagen den femte augusti väntade en masstart över 15km med start nere i Sollefteå och mål uppe på Hallstaberget. Vi började med att köra en 4km platt varvbana. Loppet gick på klassiska tävlingsrullskidor, så varven gick fort. Starten på loppet blev inte det jag hoppats på. Jag bröt staven tidigt i loppet men med god hjälp av mina lagkamrater kunde jag hänga med tätklungan innan jag fick en ny stav. Efter ett och ett halvt varv gick vi fyra svenskar som var med upp i täten och gjorde ett ryck. Detta ledde till att vi svenskar kunde dra ifrån till att bilda en egen kvartett. Vi hjälptes åt med draghjälpen enda tills backen började där vi lät bäste man vinna. Hugo Jacobsson släppte tidigt i backen medans Leo Johansson, Gabriel Strid och jag fightades om medaljfördelningen. Starkast var Leo som följdes av mig och Gabriel. Trippel svenskt och dubbelt småländskt blev det på pallen, där jag fick ta emot silvermedaljen vid Junior världsmästerskapen i rullskidor. Även om inte rullskid-VM är mitt största fokus, så var det en bra kraftprövning tillsammans med min svenska lagkamrater. Sverige tog totalt 21 medaljer under mästerskapet och kan summera sitt framgångsrikaste mästerskap någonsin.

Sommarlovet avslutades på samma sätt som det började genom ett läger med juniorerna i landslagets träningsgrupp 3. Denna gång gick lägret i Boden, Sveriges militärstad. Ett lyckat läger med mycket träning. Hann även med att springa Blodomloppet i Jönköping innan jag tog flyttlasset upp till Mora igen.

På återseende/Eric